Love, Life & Happiness

Jag funderar mycket över tillvaron och kan inte låta bli att fascineras av mina medmänniskor i landet Lagom. Jag må förvisso vara halvdanska vilket möjligen är en naturlig förklaring till varför jag inte kan förlika mig med den svenska urtypen. Men oavsett kan jag liksom inte låta bli att förundras över vårt sätt att vara, över vår oförmåga att sticka ut, hävda sig, ta strid och faktiskt kämpa för det man tror på. Går det under benämningen osvenskt att vara en sån som jag?

 

På gårdagens föreläsning blev jag varse att många människor väljer att kliva upp ur sängen av det faktum att man inte dött under natten. Är det inte väldigt intressant? Själv fick jag mig en tankeställare om varför jag för egen del går upp på morgonen, vad som driver mig framåt, vilka mål, drömmar och visioner jag personligen har. Eller är det så emellanåt, att jag faktiskt även jag kliver ur sängen bara för att jag överlevt natten? Det tål ju verkligen att tänkas på.

 

Hur definierar man skillnaden mellan att leva och överleva? Hur definieras rikedom? Och hur knyter jag personligen an komponenterna i mitt liv? Är det fult att vara rik? Är en fattig människa misslyckad? Är det förenat med tristess att befinna sig i gråzonen däremellan? Kan man gå genom livet och uppleva det som okej men ändå aldrig riktigt bra? Varför ägnar vi inte mer tid åt att konferera med oss själva om vad vi verkligen vill åstadkomma? En jobbkonferens, kickoff eller annat ordval är synonymt med att vi de facto spenderar energi genom att bidra med kraft till en välmående företagsutveckling. Varför avsätter vi inte detsamma i våra familjekonstellationer och liv i övrigt? Hur ofta konfererar du med dig själv?

 

Jag erkänner alla dagar i veckan att de senaste två åren har varit mäkta kämpiga. Jag vandrar förvisso fortfarande i livets uppförsbacke utifrån en del aspekter även om mängder av saker redan fallit på plats. Har du precis som jag haft offerkoftan åtsmitandes runt kroppen och undrat när det är MIN tur att få uppleva lite tur i livet? Alla andra verkar ju ha det så fantastiskt bra och vara SÅ lyckliga, varför känner inte jag detsamma? Hur kan alla andra människor vara så himla perfekta med sällan livsfunderingar likt mig själv?

 

Min uppfattning är att uppförsbackar är till för att åtnjutas i liknelse med personlig utveckling. När man nått en bit på vägen och börjar skörda frukterna av sitt ihärdiga kämpande uppenbarar sig tillfredsställelsen och den inre kraften. Ur kaos föds allting. Tro mig. I medvind käkar vi räkmacka i hängmattan, småflinar förstrött och pillar oss i naveln. I motvind är vi kreativa och äter ståendes med eld i röven funderandes över magnifika livslösningar. Vilket tillstånd föredrar du? När kommer du till din rätt? Utesluter det ena det andra?

 

Själv är jag lat av naturen och äter gärna räkmacka i hängmattan. Alla dagar i veckan faktiskt. Samtidigt inser jag att min kreativa ådra snabbt elimineras och ersätts av en makalös tristess och ödesdiger trötthet. Jag behöver kniven in på bara skinnet för att leverera som bäst, jag behöver utmaningar som stimulerar alla mina sinnen och en snål tidsram. MEN, däremellan behöver jag hämta kraft och få vara den lata person som bara jag kan vara, skjuta upp allting till morgondagen och tänka att allting löser sig utan min inblandning. Balansen däremellan är mitt personliga perspektiv på lagom. Lagom för mig är därför att hitta balansen och varva supertempo med superlugn likt den bästa av världar.

 

Mitt val att tillbringa vardagen i stadstempo och min önskan om ett eget landställe är därför det utsökta av kombinationer. Jag vill leverera yrkesmässigt måndag - torsdag och därefter åtnjuta livet på landet resten av veckan. Jag vill driva mitt företag genom att jobba hårt, nå framgång i mitt projekt, debattera politiskt, jag vill äta och fika i all hast fyra dagar i veckan mot att få leva "la dolce vita" övriga tiden. Min plan är att bygga mitt företag i detta tempo och finna en landställe där jag kan hämta kraft och finna lyckan någonstans däremellan. Jag väljer att leva mitt liv fullt ut och överlåter överlevnaden till medmänniskor i vårt avlånga land som kan tänka sig att nöja sig med mindre. 

 

Jag har överlevt och nu vill jag leva. Love. Life. Happiness.

Love C