Hundens dagbok
Kategori: Djur
Kära dagbok!
Jag skall nu berätta för dig vad jag har gjort i helgen, det kom nämligen som en total överraskning att jag fick checka in på Hotel Gyllenkrook***** och spendera helgen med min matte. Jag skall berätta varför.
Hemma på min gata i Kungsbacka är det tämligen trist. Den största orsaken till detta är Mozart som gör allt i sin makt att göra livet surt för mig. Mozart är en skitgammal katt som rör sig likt en pensionärsråtta. Att gå in och ut genom kattluckan verkar vara förknippat med livets ansträngning och jag skrattar lika högt varje gång han gör sig besvär. Mozart sover nästan jämt och däremellan försöker han göra mitt liv till ett helvete. Han är 14 år och måste vara otroligt senil då han suktar efter mat så fort en människa närmar sig trots att matskålen är påfylld flera gånger om. Mozart har dock förmågan att skrämma skiten ur mig. Han sätter sig utan förbehåll och blockerar trappan, spänner ut sina klor och ger mig onda ögat. ALLA vet dessutom att man inte får gå utanför staketet på tomten, ändå gör han det och sitter på grannens tomt med ett stort flin i fejset. Den jäveln.
Själv är jag en utomordentlig väluppfostrad hund som äter den förbannat äckliga torrmaten och skiter på beställning. Jag har noterat att husse förvisso är en fin-fin kock men den där maten får man ju sällan smaka. Överbliven mat fryses in i matportioner till en annan gång och han beter sig som en riktig snåljåp! Du skall heller inte tro att man bjuds på extravaganser ostraffat i mitt hus. Min husse säger att jag tar mig friheter som vi tydligen inte är överens om och det faktum att jag åberopar min rätt att sova i sängen verkar vara ett stort problem för honom. Att mina tassar är skitiga likt ytterskor är väl inte mitt problem. Han har väl tvättmaskin? Och den där mattan han nyligen skaffat kan han sova på själv. Jag skiter i vilket.
När jag är hos min matte är livet annorlunda. Hon serverar hemlagad mat i småportioner och finporslin. Vi går långa promenader längs Stensjön och den elaka katten lyser tacksamt med sin frånvaro. Hos min matte sover man prinsesslikt i Carpe Diem och roar sig kungligt med leksaker, hundben och godsaker. Ingen klagan hör jag heller, bara vänliga tillrop när jag umgås herrelöst med kompisar i parken. Den äldsta sonen leker med mig och bråkar högljutt inomhus, förvisso med en något syrlig ton från min matte. Hon visar sitt missnöje genom att förvissa oss till den före detta parken som numera liknar en byggarbetsplats.
Det har kommit till min kännedom att mina rymningsförsök har rapporterats till mina ägare. Den förbannade namnbrickan med deras telefonnummer medför att det går att spåra mig överallt och ingen fattar tydligen vilka äventyr som lockar mig. Jag kan knappt röra mig utanför husets gränser förrän telefonerna går varma i området. Alla verkar missunna mig den frihet en hund borde tillåtas och jag tänker därför fortsätta tills jag lyckas överlista mina ägare och deras tjallare till grannar. Skam den som ger sig.
/Smilla
