Kvarteret Gyllenkrook
Kategori: Gyllenkrook
Jag bor verkligen i händelsernas centrum i kvarteret Gyllenkrook. Jag som tidigare hade en bild av att leva lugnt och stilla i takvåningen med utsikt över stan behöver tänka om. Att tillvaron sällan blir som man tänkt sig är ett vedertaget begrepp så skall nu anstränga mig lite extra för att se livet från den ljusa sidan.
Det är inte så att jag på något sätt är motståndare till att Carlanderska spränger halva kvarteret för att bygga ut sin verksamhet. Vi välkomnar självfallet den gigantiska byggarbetsplats som pågår från morgon till kväll och uppmuntrar utan förbehåll alla som parkerar där andan faller på. Vi som bor här är av den vänliga sorten och parkerar med fördel någon annan stans i stan så gästerna får förtur. Att byggarbetsplatsen även flyttar ut på gatans parkeringar är ju fullt förståeligt i juletider och bråda dagar.
En städdag som denna (då städning inte ens utförs) råder parkeringsförbud i halva området och med tanke på omständigheterna blir det aningen kritiskt som du förstår. Jag har i egenskap av självutnämnd områdespolis vidtalat parkeringsvakterna som står givakt att jag inte kan parkera min bil någonstans på tisdagar mellan 09-12. Med förhöjda ögonbryn tolkar jag parkeringsvaktens ansiktsuttryck som att han undrar vad jag gör hemma då jag rimligtvis borde ha ett jobb att åka till. Jag tonar därmed ned min polisiära stämma och ber om ursäkt för att jag bor och arbetar på samma adress, det faktum att jag måste flytta min bil för att köra barn till skolan är ju direkt opassande egentligen. Det finns ju faktiskt kollektivtrafik till Mölndal.
En liten detalj som att vi har enkelriktat på vår gata går knappast att hänga läpp för då områdets gäster anser det onödigt att följa denna "rekommendation". Våra barn måste därför iaktta största försiktighet och vara beredd på att det kan komma bilar från vilket håll som helst och i vilken hastighet som helst, likt djungelns lag. Jag betraktar denna insikt som en förlängning av barnuppfostran även om jag ibland har svårt att förklara detta för min 15-åring som håller på att ta moppekörkort och pluggar trafikregler dagligen.
Apropå djungel så var den tidigare Carlandersparken inte heller något att skryta med. Vi behöver inte längre bry oss om djur som springer herrelösa i parken och skiter på beställning, ej heller att folk fikar, umgås, spelar spel och roar sig under trevliga former under sommarhalvåret. Nu när parken är borta och problemen likaså kan vi istället fokusera på att välkomna Carlanderska Sjukhuset som växer och frodas.
Är det någon som undrar hur arbetet fortskrider på Carlanderska så höjer jag endast blicken från mitt skrivbord och avlägger en rapport. Jag är ständigt uppdaterad här i händelsernas centrum.
Nu är det dags att återgå till HRE Konsult och Patientprojekt Livsviktigt.
Önskar dig en strålande dag!
